tipsfromthekock

Jag bli både förundrad och förbannad när jag upptäcker att det finns fettfri majonnäs. Vart är världen på väg? Majonnäs består i grund och botten av äggula och neutral olja som kryddsätts med lite senap, salt och peppar. Färdig, vanlig, köpt majonnäs har jag accepterat att ha hemma i kylen men det kommer ALDRIG någonsin att komma in lätt-, än mindre fettfri majonnäs.

Fett är bättre än tillsatser. Och godare. Eller är detta gott?

Fettfri Majonnäs 200g

Ingredienser:
Vatten, modifierad stärkelse, senapsfrö, vinäger, socker, äggvitepulver, salt, ättika, stabiliseringsmedel (E415, E401, E500), färgämnen (E171, betakaroten), konserveringsmedel (E202, E211), cayennepeppar och vitpepparextrakt. Läs alltid på förpackningen, innehållsdeklarationen kan ha ändrats.

Som ni då kan förstå är detta ett NonTip för er att ta in och följa. Köp. Inte. Fettfri. Majonnäs.

The Kock has spoken

Good evening fellow readers,

Det ösregnar ute, men här på tftk är det ökentorrt. Inga intelligenta intetsägande inlägg har det varit på ett tag. Om jag ska skylla på något annat än mig själv har jag haft fullt upp med förberedelser för en stor dag. Nämligen min födelsedag. 8 juni, hrm. Men först studenten. I och med detta lååånga sommarlov som sedan väntar kommer kanske inte tftk att uppdateras med en dags mellanrum. Det är inte över. Min tid är inte över. Inte än. I will be back, sooner than you expect.








You know you love me

xoxo,

The Kock

Bonjour mes chères lecteurs,

Ja, resan till Frankrike bevisade att jag missbedömt och orättvist dissat alla dessa osvenska män. Under en av de matfyllda dagarna fick jag nämligen smaka på flertalet av de franska, mogna gubbarna. Hör och häpna, men dessa var goda faktiskt. De åts med fransk crème fraiche och råsocker vilket resulterade i euofri från min sida. Gubbarna var inte groteskt uppblåsta och fjuttigt röda. De var djupröda och delikata. Så jag måste ta tillbaka delar av min diss från Tip # 15. MEN! Jag håller fortfarande fast vid att det är de svenska jordgubbarna som är de oslagbara.

För övrigt kan jag tillägga att Frankrike är landet där maten är som bäst. Det är ingen nyhet, men bör upprepas då och då. Jag menar vilket land är modern till pâtisserierna och ostarna. För att inte nämna konsten i att njuta både av matlagningen och ätandet i sig.



Folkens öde beror av deras sätt att livnära sig.

Lovande Lördag,

Som utlovat tidigare skulle kommande Erkännande vara tillägnat lösviktsgodis. Jag har en hatkärlek till dessa industriellt preparerade sockerbitar. För de är sockerbitar. Inget annat. Eller jo, lite färgämnen finns med också. Nåväl. Lösviktsgodis kan vara ett känsligt ämne att prata om. Man vill inte tycka om det. Man ska gilla mörk choklad från Schweiz. Eller praliner från Belgien. Eller sin egna, kärleksfullt gjorda kaka. Hej töntiga fördomar. MEN! När det ställs fram en skål fylld med dessa små bitesize fyrverkerier kan ingen hålla sig undan. Man hittar alltid någon sort som går ner. Sen hittar man ännu en som faktiskt också är helt okej. Sen slutar det med att man har satt i sig hela skålen som man totaldissade fem minuter innan.

Jag köper sällan lösviktsgodis till mig. Om det är så att jag ska plocka en fredagspåse till lillebror kan det hända att det slinker ner några av mina favoritbitar. Några favoritbitar som tillslut utgör hälften av den totalta mängden i påsen. MEN påsen är fortfarande min lillebrors. Om en film ska ses och man ska "lyxa" till det, så köps det lösviktsgodis. Men inte av mig. "Fyfan, ingen sån skit. Jag bangar. Eller kan du bara plocka ner en sån där soda pop? Jag blev sugen på en" Låter det oftast. Även här slutar det med att jag har tvingat på vedebörande att fylla sin påse med mina favvisar.

Något jag nu kom på är att det faktiskt är Lördag, vilket innebär LÖRDAGSGODIS. Vilket i sin tur innebär att en viss affär som-inte-behöver-nämnas kommer att vara fylld av småglin och möjligtvis mig som ska köpa till sig själva, eller i mitt fall, till någon annan. Hrm. Om jag, mot förmodan, någon gång skulle köpa lösviktsgodis enbart till mig själv, skulle blandningen se ut på följande vis:

Sura flaskor i alla färger och storlekar. Sura döskallar, även här gäller hela färgskalan. Döskallar som är till hälften röda, hälften svarta. Salta fiskar. Fudgefyrkanter, alla smaker. Dumle. Kanske en och annan punschpralin...

Bästa lösviktsgodisblandningen? Fyll kommentarsfältet gott folk!


xoxo,

The Kock

Jag måste göra ett erkännande. Jag är en kaffefascist. Jag dricker enbart kaffe som jag själv har gjort, med väldigt få undantag. Vad grundar sig min kaffefascism i då? Jag tror helt enkelt att jag gör förbannat gott kaffe och kan tyvärr inte dricka någon annans svarta, blaskiga sörja. Jag vill inte påstå att jag är en connaisseuse, eller jo, men jag vet hur jag vill ha mitt kaffe; starkt, svart med skummad mjölk. De tre s:en.

Jag utvecklade detta beroende när jag, för ett antal månader sedan, införskaffade en så kallad manuell mjölkskummare. Från Budom. Min dröm. Mitt allt. Om huset bröjade brinna så vet jag vad jag skulle rädda. Resultatet av detta inköp har blivit en sedvänlig morgonritual. Tillagningen gör jag helst för mig själv för att kunna maximera den andliga närvaron och samhörigheten med denna heliga dryck. Och kanske för att kunna uppnå den perfektion som söks varje gång. Det är först efter att min kopp kaffe med skummad är uppdrucken som min dag kan börja.

Och nu till lite töntig, men väldigt nödvändig fakta om kaffe

• Kaffet som vi dricker kommer först från bär från kaffebusken. Dessa bär innehåller två bönor. Bönorna i sin tur rostas olika mycket beroende på vilken smak som önskas.

• Kaffets upppiggande effekt upptäcktes redan för 1500 år sedan i Etiopien. Herden Kaldi lade märke till att hans getter, hoho, blev avsevärt mycket piggare då de hade ätit de röda bären.

xoxo,

The Kock




PS. Jag kan redan nu meddela att nästa erkännande kommer att bli ett inlägg om lösgodisets makt över mig. Stay put...DS.