tipsfromthekock

Jag måste göra ett erkännande. Jag är en kaffefascist. Jag dricker enbart kaffe som jag själv har gjort, med väldigt få undantag. Vad grundar sig min kaffefascism i då? Jag tror helt enkelt att jag gör förbannat gott kaffe och kan tyvärr inte dricka någon annans svarta, blaskiga sörja. Jag vill inte påstå att jag är en connaisseuse, eller jo, men jag vet hur jag vill ha mitt kaffe; starkt, svart med skummad mjölk. De tre s:en.

Jag utvecklade detta beroende när jag, för ett antal månader sedan, införskaffade en så kallad manuell mjölkskummare. Från Budom. Min dröm. Mitt allt. Om huset bröjade brinna så vet jag vad jag skulle rädda. Resultatet av detta inköp har blivit en sedvänlig morgonritual. Tillagningen gör jag helst för mig själv för att kunna maximera den andliga närvaron och samhörigheten med denna heliga dryck. Och kanske för att kunna uppnå den perfektion som söks varje gång. Det är först efter att min kopp kaffe med skummad är uppdrucken som min dag kan börja.

Och nu till lite töntig, men väldigt nödvändig fakta om kaffe

• Kaffet som vi dricker kommer först från bär från kaffebusken. Dessa bär innehåller två bönor. Bönorna i sin tur rostas olika mycket beroende på vilken smak som önskas.

• Kaffets upppiggande effekt upptäcktes redan för 1500 år sedan i Etiopien. Herden Kaldi lade märke till att hans getter, hoho, blev avsevärt mycket piggare då de hade ätit de röda bären.

xoxo,

The Kock




PS. Jag kan redan nu meddela att nästa erkännande kommer att bli ett inlägg om lösgodisets makt över mig. Stay put...DS.